Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1813, nivå A2.

slänga

Vad betyder slänga?

kasta bort något som man inte längre har nytta av; att med kraft kasta iväg något, till exempel en boll

Synonymer till slänga

Motsatsord till slänga

Exempelmeningar

  • Kan du slänga soporna när du går ut?
  • Han slängde bollen över staketet till grannen.
  • Vi slängde de gamla tidningarna efter att ha läst dem.

Varifrån kommer slänga?

1. slänga, vb, fsv. slængia, slänga, slunga = isl. slongva (o. slyngja), no. slengja, slongja, da. slænge, lty. slengen, sydty. dial. schlengen, jfr fhty. slangenti, 'jactatus', av germ. *slangwian, kausativum (el. iter.-intens.) till *slingwan = slunga 1. — Deverbativ: släng, Asteropherus 1608: 'en släng af en karbaass', Gustaf II Adolf i likn, betyd.; annars ofta om 'slängar' av sjukdom o. d., 1679 osv.; plur. äldst -iar; till slänga som knäck till knäcka, ryck till rycka, smäll till smälla m. fl. Härtill det bokstavsrim mande få sig en släng av sleven, dvs. få vara med på ett hörn, t. ex. P. Laestadius 1830-t., Knorring 1845: 'får min lilla släng af slefven'. — Med avs. på betyd. 'göra undanflykter o. d.' jfr t. ex. Växiö domk. 1678: 'Han . . har lärt konsten att slängia sigh'. Till dylika uttr. hör väl adj. slängd (vard.), knepig, fiffig, även: driven, skicklig. — Jfr slang 2 o. följ.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.