Synonymer till klänga
Ordlistorna anger inga synonymer för klänga.
klänga på engelska
cling (onto), climb (klättra; klamra sig fast).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer klänga?
klänga, i äldre nysvenska, som det synes, äldst reflexivt: klättra, till exempel 1582 (klengia sigh up) 1615, 1618, 1625; i betydelsen 'klamra sig fast och d.' till exempel Spegel 1685 = no.-da. klænge, hänga sig fast vid, isländska klengjast, tränga in på, av germanska *klangian, i avljudsförh. till germanska *klingan = anglosaxiska clingan, krympa ihop (engelska cling, haka sig fast). Samma betyd.-utveckling 'klättra' av 'klänga sig fast' föreligger i tyska klimmen (jämför klämma), svenska kliva, klättra med flera. Ordet får under 1700-t. en konkurrent i klättra, som även ärver den dock numera försvunna reflexivt formen. I äldre nysvenska förekommer även klänka i samma betydelse.
Hellquists originaltext med förkortningar
klänga, i ä. nsv., som det synes, äldst refl.: klättra, t. ex. 1582 (klengia sigh up) 1615, 1618, 1625; i betyd. 'klamra sig fast o. d.' t. ex. Spegel 1685 = no.-da. klænge, hänga sig fast vid, isl. klengjast, tränga in på, av germ. *klangian, i avljudsförh. till germ. *klingan = ags. clingan, krympa ihop (eng. cling, haka sig fast). Samma betyd.-utveckling 'klättra' av 'klänga sig fast' föreligger i ty. klimmen (jfr klämma), sv. kliva, klättra m. fl. Ordet får under 1700-t. en konkurrent i klättra, som även ärver den dock numera försvunna refl. formen. I ä. nsv. förekommer även klänka i samma betyd.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
klänga i Dalins ordbok 1850
klänga, v. n. 2. ell.
- Klättra. Klänga upp i ett träd. Klänga sig upp, ned.
- Säges om vissa växter, försedda med klängen, hvarmed de fästa och hålla sig fast vid föremål, under det de växa uppåt dem.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.