Synonymer till skyl
Ordlistorna anger inga synonymer för skyl.
Varifrån kommer skyl?
skyl, sädestrave, fornsvenska skyl, jämför hvete-, kornskyl; /-avledn. till indoeuropeiska roten sku, betäcka, i avljudsförh. till skjul; möjligen av urnordiska "skuttas, varav *skyill, med urnordiska plural *skuilöR, varav skylar-, utan mellanvokal i medellågtyska schal, gömställe, och så vidare; jämför Olson Appell, substantiv s. 248. Allmänt i mellan- och nordsv. dialektalt (jämte rök till exempel i Nke och vissa delar av Södermanland), där götalandsdial. i stället ha trave (eller rök). Denna fördelning har urgamla anor. I landskapslagarna uppträder skyl i Uppl.-l., Sdml.-L, Västm.-l. och Häls.-l, pravi i Smål.-l. I unga avskrifter av Sdml.-l. har visserligen det i huvudhandskr. förekommande skyl utbytts mot former av trave eller rök, men av dem med det förra ordet tillhöra två Växiö gymnasiebibliotek och åtminstone en av dessa är skriven i Smal.; ordet rök kan däremot icke tjäna till ledning för handskriftens lokalisering.
Hellquists originaltext med förkortningar
skyl, sädestrave, fsv. skyl, jfr hvete-, kornskyl; /-avledn. till ie. roten sku, betäcka, i avljudsförh. till skjul; möjl. av urnord. "skuttas, varav *skyill, med urnord. plur. *skuilöR, varav skylar-, utan mellanvokal i mlty. schal, gömställe, osv.; jfr Olson Appell, sbst. s. 248. Allmänt i mellan- o. nordsv. dial. (jämte rök t. ex. i Nke o. vissa delar av Sdml.), där götalandsdial. i stället ha trave (el. rök). Denna fördelning har urgamla anor. I landskapslagarna uppträder skyl i Uppl.-l., Sdml.-L, Västm.-l. o. Häls.-l, pravi i Smål.-l. I unga avskrifter av Sdml.-l. har visserligen det i huvudhandskr. förekommande skyl utbytts mot former av trave el. rök, men av dem med det förra ordet tillhöra två Växiö gymnasiebibliotek o. åtm. en av dessa är skriven i Smal.; ordet rök kan däremot icke tjäna till ledning för handskriftens lokalisering.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
skyl i Dalins ordbok 1850
skyl, m. 2. (af Skyla)
- På åkern till torkning upprest hög af sädeskärfvar, med eller utan hatt. Uppsätta säden i skylar.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.