Synonymer till luffa
Ordlistorna anger inga synonymer för luffa.
Varifrån kommer luffa?
luffa, Knorring 1838: luffade som en björn, Dalin 1850 = no.-da. luffe, loffe. Möjligen från någon tysk dialektisk variant till laufen, jämför tyska dialektalt lōfen, löpa, medelhögtyska lüffer, löpare, äldre tyska particip geloffen. Eller snarare en inhemsk hypokoristisk växelform till svenska och norska dialektalt lubba, gå med tunga steg, vilket kommer närmare till betyd. (se lubb). Härtill: lufsa, Weste 1807, Thomander 1826; jämför norska lufsa, gå så att håret flaxar, svenska dialektalt: lugga, i båda fallen sannolikt anslutet till eller bildat av luv, lugg.
Hellquists originaltext med förkortningar
luffa, Knorring 1838: luffade som en björn, Dalin 1850 = no.-da. luffe, loffe. Möjl. från någon tysk dialektisk variant till laufen, jfr ty. dial. lōfen, löpa, mhty. lüffer, löpare, ä. ty. part. geloffen. Eller snarare en inhemsk hypokoristisk växelform till sv. o. no. dial. lubba, gå med tunga steg, vilket kommer närmare till betyd. (se lubb). Härtill: lufsa, Weste 1807, Thomander 1826; jfr no. lufsa, gå så att håret flaxar, sv. dial.: lugga, i båda fallen sannol. anslutet till el. bildat av luv, lugg.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
luffa i Dalins ordbok 1850
luffa, v. n. 1. (pop. o. fam.)
- Springa tungt och klumpigt som en björn.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.