Synonymer till skrälla
Ordlistorna anger inga synonymer för skrälla.
Exempelmeningar
- Fönsterrutorna skrällde när åskan gick.
- Det skrällde till när brickan med glas föll i golvet.
- Det lilla laget skrällde och vann mot serieledarna.
skrälla på engelska
jangle, rattle, blare (ge ifrån sig skräll(ar), braka).
- skrällande högtalare blaring loudspeakers
- IFK Göteborg skrällde i Europacupen IFK Göteborg scored a surprise win in the European Cup
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer skrälla?
skrälla, fornsvenska skr&lla, st. verb = norska skrella (imperfekt skräll), av germanska *skrellan; jämte kausativet svenska dialektalt skrälla, slå itu, norska skrella, komma något att skrälla med mera, av germanska *skrallian; ävensom norska skrella, skrala; jämför norska skrälla, skrälla med mera, danska skralde detsamma (det senare delvis också av *skratla = norska; till svenska dialektalt skrata och så vidare, se skratta), äldre tyska schral- len, skälla; till en ljudhärmande rot av samma slag som i skrala och en del andra ord på skr-. Härtill substantiv skräll = norska skrell; i äldre n svenska även skräll 16-1700-t. = danska skrald. Skralldus (vard.), till exempel Blanche Pos.-hat. 1843, väl efter s inkadus. Se för övrigt skrälle.
Hellquists originaltext med förkortningar
skrälla, fsv. skr&lla, st. vb. = no. skrella (ipf. skräll), av germ. *skrellan; jämte kausativet sv. dial. skrälla, slå itu, no. skrella, komma något att skrälla m. m., av germ. *skrallian; ävensom no. skrella, skrala; jfr no. skrälla, skrälla m. m., da. skralde ds. (det senare delvis också av *skratla = no.; till sv. dial. skrata osv., se skratta), ä. ty. schral- len, skälla; till en ljudhärmande rot av samma slag som i skrala o. en del andra ord på skr-. Härtill sbst. skräll = no. skrell; i ä. n sv. även skräll 16-1700-t. = da. skrald. Skralldus (vard.), t. ex. Blanche Pos.-hat. 1843, väl efter s inkadus. Se f. ö. skrälle.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
skrälla i Dalins ordbok 1850
skrälla
- Gifva ljud af något sprucket eller bräckt. Skrälla som en sprucken klocka.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.