Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 3 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2069, nivå A2.

sko

Vad betyder sko?

fotbeklädnad som täcker foten och oftast vristen, används för att gå och stå på; att förse någon med skor eller att sätta skor på någon; i verbform också att beslå en häst med hovskor

Synonymer till sko

Motsatsord till sko

  • barfota
  • strumpfota

Exempelmeningar

  • Hon köpte ett par nya skor till vintern.
  • Jag måste sko mig innan vi går ut i snön.
  • Smeden skodde hästen med nya järnskor.

Varifrån kommer sko?

sko, fsv. skö(r) = isl. skör, da. sko, got. sköhs, fsax. sköh, fhty. scuoh (ty. schuh; jfr Schubert), ags. scö(h) (eng. shoé); motsv. det lapska lånordet skuova; av oviss härledning; bl. a. betraktat som en avljuds- o. grammatisk växelform till got. skéwjan, gå, el. som utgående från ie. *sköuko-, till roten sku, betäcka, i skjul, sky osv. - Kollektivbildningar: got. gasköhi o. ags. gescij, samt isl. skéÖi n., fgutn. skypi (varom förf. Ark. 7: 36). - Spår av en samindoeuropeisk beteckning för 'sko', k-rp-, föreligger i lat. carpisculum, grek. krepis, isl. hrif-lingr; även i kelt. o. slavo-balt. spr. - Skomakare, se d. o. - Jfr f. ö. följ., doppsko o. handske.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.