Synonymer till mo
Ordlistorna anger inga synonymer för mo.
Exempelmeningar
- Tallarna växte glest på mon.
- Vi gick över mon ner mot sjön.
- Huset byggdes på en mo nära älven.
Varifrån kommer mo?
mo, fornsvenska mō(r), sandhed = isländska mór, norska mō; samma ord som svenska dialektalt mo m., berglera, norska: sandjord, nyisländska mór, fet jord, torv. Enligt Saxén Svenska bosättn. hist. s. 260 och Karsten Germ.-finn. Lehnw.-stud. s. 60 f. av samma stam som finska muha, träskmark, som adjektiv: lös, och muhamaa, hed, alltså germanska *muha-, besläktat med fornhögtyska mû-werf, mullvad (se detta ord); av K. dessutom sammanförda med ord för 'fuktighet, slem m. m.' (till exempel latin mūcus), det senare dock osäkert. Med avs. på betyd.-skiftningen 'sandjord' och '(sand)slätt' jämför malm. Däremot enligt Torp Etym. ordb. s. 429 snarast av germanska *mōha-; möjligen besläktat med fornslaviska moča, träsk, och iriska móin (av *mōkni-), myr, torv. Vanligt i ortnamn, till exempel gård- och sockenn. Morlanda Orust, på 1300-t. Molanda. I vissa svenska ortnamn på -mo ingår däremot icke detta ord utan fornsvenska mōt, möte (till exempel Stigamo, se mot).
Hellquists originaltext med förkortningar
mo, fsv. mō(r), sandhed = isl. mór, no. mō; samma ord som sv. dial. mo m., berglera, no.: sandjord, nisl. mór, fet jord, torv. Enl. Saxén Svenska bosättn. hist. s. 260 o. Karsten Germ.-finn. Lehnw.-stud. s. 60 f. av samma stam som finska muha, träskmark, som adj.: lös, o. muhamaa, hed, alltså germ. *muha-, besl. med fhty. mû-werf, mullvad (se d. o.); av K. dessutom sammanförda med ord för 'fuktighet, slem m. m.' (t. ex. lat. mūcus), det senare dock osäkert. Med avs. på betyd.-skiftningen 'sandjord' o. '(sand)slätt' jfr malm. Däremot enl. Torp Etym. ordb. s. 429 snarast av germ. *mōha-; möjl. besl. med fslav. moča, träsk, o. ir. móin (av *mōkni-), myr, torv. Vanligt i ortn., t. ex. gård- o. sockenn. Morlanda Orust, på 1300-t. Molanda. I vissa sv. ortnamn på -mo ingår däremot icke detta ord utan fsv. mōt, möte (t. ex. Stigamo, se mot).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
mo i Dalins ordbok 1850
mo, f. 2.
- Sandig, ofruktbar jord.
- Större sandfält, stundom beväxt med tallskog (Tallmo). Häraf åtskilliga skogars och ställens namn, såsom Läppemon, Biemon, Värnamo, Fagramo, mo fl.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.