Synonymer till klack
Ordlistorna anger inga synonymer för klack.
Exempelmeningar
- Hon gick i höga klackar till festen.
- Han har slitit ner klacken på ena skon.
- Hemmalagets klack sjöng under hela matchen.
Uttryck med klack
- vända på klacken
- vända tvärt om
klack på engelska
[shoe] heel (upphöjd del av sko under hälen).
Sammansättningar: skoklack ([shoe] heel).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer klack?
klack, på skor, egentligen = fornsvenska klakker i biærghsklakker, bergsklack, svenska dialektalt klakk, klump, bergstopp = nyisländska klakkr detsamma, norska klakk, brant klippa. Väl samma ord som äldre nysvenska klack, norska klakk, fläck = medelhögtyska, jämför tyska kleck(s), och hörande till den germanska roten klak(k), smälla, i svenska dialektalt och norska klakka, smälla, slå, medelhögtyska klac, knall, och så vidare (se klicka och klack), av ljudhärmande ursprungligen Liknande betydelseutveckling uppträder i klick 1, kladd, klatt med flera. Dock enligt Persson Indog. Wortf. s. 792 n. 3 möjligen av ett indoeuropeiskt *glog̑no-, besläktat med ryska, fornslaviska gleznŭ med mera, knoge, och ryska glazŭ, öga, egentligen: liten kula (jämför härtill Agrell Zwei Beitr. zur slaviska Lautgesch. s. 62).
Hellquists originaltext med förkortningar
klack, på skor, egentl. = fsv. klakker i biærghsklakker, bergsklack, sv. dial. klakk, klump, bergstopp = nisl. klakkr ds., no. klakk, brant klippa. Väl samma ord som ä. nsv. klack, no. klakk, fläck = mhty., jfr ty. kleck(s), o. hörande till den germ. roten klak(k), smälla, i sv. dial. o. no. klakka, smälla, slå, mhty. klac, knall, osv. (se klicka o. klack), av ljudhärmande urspr. Liknande betydelseutveckling uppträder i klick 1, kladd, klatt m. fl. Dock enl. Persson Indog. Wortf. s. 792 n. 3 möjl. av ett ie. *glog̑no-, besl. med ry., fslav. gleznŭ m. m., knoge, o. ry. glazŭ, öga, egentl.: liten kula (jfr härtill Agrell Zwei Beitr. zur slav. Lautgesch. s. 62).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
klack i Dalins ordbok 1850
klack, m. 2.
- Afsats under hälen på skodon. Vända sig om på klacken.
- Liten afsats på tegelpannor och lerpipor.
- (artil.) Stöd för viskaren på stocklavetter.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.