Synonymer till rucka
Ordlistorna anger inga synonymer för rucka.
Varifrån kommer rucka?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
rucka, nu i sht om ur: 1769 osv., förr även, liksom i sv. dial., rocka Spegel 1685 i betyd. 'rubba', i sv. dial. också 'vagga, gunga' = da. rokke, rubba, rucka, ags. roccian (eng. rock). Besl. med ä. nsv. (t. ex. Ekeblad 1655, Lind), sv. dial. rugga, runka, rucka, no., isl. också 'vagga, gunga', i vilka senare betyd. även avledn. sv. dial. o. no. rugla; ävensom med rycka (se d. o.). Konsonantismen} -kk- o. -gg- sammanhänger med ordens egenskap av intensiver o. iterativer. Rucka: rugga = ty. rupfen: rubba = ty. zupfen: tubba. — Enl. Noreen V. spr. 3: 287 är sv. rucka närmast lånat från mlty. rucken, rycka, flytta (= rycka), o. i så fall ej att omedelbart sammanställa med sv. dial. rucka, vagga o. d., da. rokke.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.