Synonymer till rapa
Ordlistorna anger inga synonymer för rapa.
Exempelmeningar
- Efter maten rapade han högt vid bordet.
- Barnet fick rapa efter flaskan.
- Det anses oartigt att rapa vid middagsbordet.
rapa på engelska
belch, burp (stöta upp luft från magen).
- babyn rapar efter maten the baby burps after it has been fed
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer rapa?
rapa = fornsvenska, norska, jämte norska repja; ljudhärmande. Avledn.: svenska dialektalt: räfta, räpta, fornsvenska ræpta, isländska repta (av germanska *rapatjan), jämte svenska dialektalt rafta, rapta. Växelformer: svenska dialektalt räpa, fornsvenska ræpa (P. Månsson: ræper) ~ isländska, norska ropa, danska raabe, med avledning isländska rypta = fornhögtyska roffezen ~ dalm. ripå. Varianter med stamslutande germanska -k- bland annat fornsvenska rykta, rapa = anglosaxiska roc(c)ettan, bland annat 'få uppstötningar', besläktat med latin ērūgo, ructo, rapar, spyr ut, grekiska eryngánō, rapar, litauiska rúgiu detsamma ~ norska rækja, rapa. Jämför för övrigt förf. Ark. 14: 148. Den starka formväxlingen beror på ordens onomatopoietiska karaktär: man kan här icke tala om vare sig avljud eller rotdeterminativ.
Hellquists originaltext med förkortningar
rapa = fsv., no., jämte no. repja; ljudhärmande. Avledn.: sv. dial.: räfta, räpta, fsv. ræpta, isl. repta (av germ. *rapatjan), jämte sv. dial. rafta, rapta. Växelformer: sv. dial. räpa, fsv. ræpa (P. Månsson: ræper) ~ isl., no. ropa, da. raabe, med avledn. isl. rypta = fhty. roffezen ~ dalm. ripå. Varianter med stamslutande germ. -k- bl. a. fsv. rykta, rapa = ags. roc(c)ettan, bl. a. 'få uppstötningar', besl. med lat. ērūgo, ructo, rapar, spyr ut, grek. eryngánō, rapar, litau. rúgiu ds. ~ no. rækja, rapa. Jfr f. ö. förf. Ark. 14: 148. Den starka formväxlingen beror på ordens onomatopoietiska karaktär: man kan här icke tala om vare sig avljud el. rotdeterminativ.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
rapa i Dalins ordbok 1850
rapa, v. n. 1.
- Genom munnen ofrivilligt utstöta väder, som uppstiger ur magen.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.