Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 5363, nivå B2.

skalle

Vad betyder skalle?

Benstrukturen i huvudet som omsluter hjärnan och bildar ansiktets stomme; vardagligt även huvudet i stort; i språkbruk också en person med dåligt omdöme eller fåne.

Synonymer till skalle

Exempelmeningar

  • Hon slog sig i skallen när hon reste sig upp under bordet.
  • Röntgenbilden visade en liten spricka i skallbenet.
  • Han är en riktig skalle som aldrig tänker efter innan han pratar.

Varifrån kommer skalle?

skalle - fsv.: skalle, huvudskål = isl. skalli, skalligt huvud, no. skalle ds. som i sv., da. hovedskal (av -skalle), av urnord. *skällan-; väl till ieur. roten skel, klyva, jfr skilja, skal o. skål, el. möjl., med Noreen Sv. etym. s. 65, i avljudsförh. till skulle, sbst., o. skult. — Härtill: skallig, motsv. fsv. skallotter = isl. skpllöllr, da. skaldel, jfr isl. skalli, skalligt huvud, med samma betyd.-utveckling som i lat. calvus, skallig: calva, huvudskalle, o. fslav. golii, naken (se kal): glava (av *golvä), huvud. Annorlunda Falk-Torp s. 980, som med orätt vilja etymologiskt skilja skalle o. skallig. — Tyskan har för 'skalle' det obesläktade schädel = holl. schedel (av oviss härledning); eng. skull är ett nordiskt lånord (se skulle),

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.