Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver.

kinka

Vad betyder kinka?

Att kela eller smeka någon, särskilt ett barn eller ett djur; ibland också att ta på någon på ett sätt som är olämpligt eller tafsigt.

Synonymer till kinka

Exempelmeningar

  • Hon kinkade med katten som låg i soffan.
  • Pappan kinkade med den lille pojken innan han somnade.
  • Han kinkade med sin flickvän på bussen och några människor tittade bort.

Varifrån kommer kinka?

kinka, 1647, Arvidi 1651; väl samma ord som sv. dial. kinka, hänga o. slänga, gunga, no.: vrida, vricka, till en germ. rot kenk, vrida, böja. jfr no. kank, knut, men även: illvillighet, sv. kanka, kånka, jfr i fråga om betydelseövergången sv. vriden, vresig. — Ordet uppräknas av A. Oxenstierna i brev till sonen Johan 1647 (Bref s. 345) bland de »spitiske ordh», som den senare i sin brevväxling tillåtit sig. — Jfr ä. nsv. kinkot, hos Columbus Ord., i betyd. 'besvärlig' el. dyl.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.