Synonymer till kappa
Varifrån kommer kappa?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
kappa = y. fsv.: kappa (i regel med kapuschong), kapuschong = da. kappe. från mlty. kappe ds. som i fsv. = fhty. kappa (ty. kappe, huva), ags. cæppe, kappa (eng. cap, kapuschong, huva, mössa), lån från rom. spr.: mlat. cappa, kappa, huvudbetäckning, möjl. äldst om båda i förening = ital. cappa, kappa, osv.; biform till cāpa (se kåpa); sannol. kortformer till ett av lat. caput, huvud, bildat ord. Egentl. sålunda: huvudbetäckning el. kappa försedd med sådan; den nuv. betyd. i sv. uppkom, sedan hättan skilts från kappan. Jfr kapp 1, kapplake o. kapucinermunk. — Bära kappan på båda axlarna, t. ex. Dalins Arg. (draga), motsv. i da. o. ty.: kappan bars förr i regeln blott på vänstra skuldran; genom att hänga den över båda skyddade man sig mot regn och blåst från båda sidorna, dvs. var beredd på alla eventualiteter. — Vända kappan efter vinden, t. ex. Dalins Arg. (efter vädret), efter ty. den mantel nach dem winde hängen. — Kappsäck, 1744, Lind 1749, övers. av likbetyd. ty. mantelsack, jfr eng. cloakbag, fra. portemanteau. Tegnér Ark. 5: 163. — I äldre tid i stället våtsäck, från mlty. wâtsak, till wât, kläder (= sv. våd; jfr väska). — Ett liknande ord är mlty. knapsack, matsäcksväska o. d., varifrån ä. nsv. knappsack, —säck, ränsel, varupåse, ä. da. knapsæk ds. o. eng. knapsack, ränsel, till holl. knap, mat; jfr knapra.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.