Synonymer till glindra
Ordlistorna anger inga synonymer för glindra.
Varifrån kommer glindra?
glindra, Lex. Linc. 1640 = norska glindra, plira, speja, äldre danska glindre, glindra, jämför fornsvenska solglinder; till germanska glend- i avljudsförh. till medelhögtyska glander, strålande, substantiv: glans (jämför glans slutet). I fråga om betydelseförh. mellan de svenska och norska orden se under blick.
Hellquists originaltext med förkortningar
glindra, Lex. Linc. 1640 = no. glindra, plira, speja, ä. da. glindre, glindra, jfr fsv. solglinder; till germ. glend- i avljudsförh. till mhty. glander, strålande, sbst.: glans (jfr glans slutet). I fråga om betydelseförh. mellan de sv. o. no. orden se under blick.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
glindra i Dalins ordbok 1850
glindra, v. n. 1.
- Blänka med ett lifligt, omvexlande, hastigt försvinnande och återkommande sken, liksom glindret i vattnet, då man metar dermed. Daggdroppen glindr i blommans kalk emot solen. Vattenytan i en af vinden lätt krusad sjö glindr mot solen.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.