Synonymer till fnysa
Ordlistorna anger inga synonymer för fnysa.
Exempelmeningar
- Hon fnös åt hans förslag och vände sig bort.
- När mamma bad honom städa rummet fnyste han högt.
- Hästen fnyste och stampade otåligt med hovarna.
fnysa på engelska
snort, frown (häftigt och irriterat andas ut genom näsan).
- fnysa åt ("behandla nedlåtande, rynka på näsan") (något) sniff at ("treat in a condescending way, to turn up one's nose at")
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer fnysa?
fnysa, 1600-t. = isländska fnýsa svenska vb, danska fnyse st. och svenska vb, jämför anglosaxiska fnéosan st. vb, fnysa; ursprungligen ljudhärmande, såsom tydligt framgår av pf för f i medelhögtyska phnûsen (även 'nysa'). Härpå beror även formväxlingen i isländska fnǿsa, fnasa, fornhögtyska fnehan detsamma, medelhögtyska phnuht, fnissande, och så vidare. Av samma slag är även grekiska pnéō, andas. Direkt släktskap mellan dessa bildningar och fnysa bör knappast antagas, lika litet som med fnissa eller som till exempel mellan en hel del uttryck för 'grymta och d.' på germanska gr-, indoeuropeiska ghr-. Liknande och delvis likbetydande parallellbildningar se under nysa och snusa, vilka man felaktigt fört samman med fnysa från en gemensam indoeuropeiska rot s(k)nus; ävensom under gnista.
Hellquists originaltext med förkortningar
fnysa, 1600-t. = isl. fnýsa sv. vb, da. fnyse st. o. sv. vb, jfr ags. fnéosan st. vb, fnysa; urspr. ljudhärmande, såsom tydligt framgår av pf för f i mhty. phnûsen (även 'nysa'). Härpå beror även formväxlingen i isl. fnǿsa, fnasa, fhty. fnehan ds., mhty. phnuht, fnissande, osv. Av samma slag är även grek. pnéō, andas. Direkt släktskap mellan dessa bildningar o. fnysa bör knappast antagas, lika litet som med fnissa el. som t. ex. mellan en hel del uttryck för 'grymta o. d.' på germ. gr-, ie. ghr-. Liknande o. delvis likbetyd. parallellbildningar se under nysa o. snusa, vilka man felaktigt fört samman med fnysa från en gemensam ie. rot s(k)nus; ävensom under gnista.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
fnysa i Dalins ordbok 1850
fnysa, v. n. 3.
- Häftigt utdrifva luften genom näsborrarna, liksom för att befria dem ifrån något, som retar eller besvärar. Säges äfv. om hästar Fnysa af vrede, af harm, af ilska. Hästen fnös.
- (fig. fam.) Yttra tecken af misshag. Han fnyser vid allt. Fnysa åt någon, gifva honom sitt missnöje sin fiendliga sinnestämning tillkänna.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.