Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 4 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 5468, nivå C1.

fasa

Vad betyder fasa?

en stark känsla av rädsla eller obehag inför något hemskt; att bli skrämd eller att skrämma upp någon, till exempel i uttrycket att fasa för något

Synonymer till fasa

  • bestörtning
  • förskräckelse
  • bäva

Motsatsord till fasa

Exempelmeningar

  • Hon kände en kall fasa när hon hörde ljudet från källaren.
  • Filmen var så obehaglig att många i salongen fasade när monstret visade sig.
  • Tanken på att behöva tala inför hela klassen fyllde honom med fasa.

Varifrån kommer fasa?

fasa, sbst., egentl. oblik. kasus till fsv. fasi m., o. vb. fasa = fsv., äldst opers.; sannol. besl. med ä. da. fas, angrepp, stormlopp, da. dial.: krampryckning (se A. Lindqvist Gramm. o. psykol. subj. i sv. s. 15 ävensom till betyd.-utvecklingen H. Petersson Zfvergl. Sprachf. 47: 246); jfr dalm. fasur (*faser), jätte, buse, osv. dial. fasakus, buse, den onde; övriga släktingar, som, med andra utgångspunkter, pläga anföras, synnerligen osäkra.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.