Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 2 bokstäver.

ök

Vad betyder ök?

  1. (ålderdomligt) Dragdjur (oxe, häst etc.).Och inte ville han stanna heller då man ropade till honom, utan slog blott de stackars öken ännu hårdare!

Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).

Synonymer till ök

Ordlistorna anger inga synonymer för ök.

Varifrån kommer ök?

ök n., så Sahlstedt 1773 och så vidare, Lind 1749: m. och n., Spegel, Dalin Arg. Dahlman Reddej. 1772: ökar plural, i dialekter, särskilt de ösv., ofta ännu maskulinum, fornsvenska öker m. och ök n. (ursprungligen som till en pluralt fattad kollektiv singular med betydelsen 'ett par dragare'), ök, dragare, även om riddjur, ett par dragare = isländska eykr (genitiv eykjar), lastdjur, häst, dragoxe, norska øyk, häst eller sto, danska øg n., av germanska *jaukia- = indoeuropeiska *jougi̯o- i sanskrit yōgya- m., dragare; liksom latin jūmentum, ök, lastdjur (franska jument, sto, spanska jumento, åsna) till indoeuropeiska roten jug, span.a för, binda samman, i till exempel latin jungere, sanskrit yunákti och så vidare; se för övrigt ok (av germanska *juka-) ävensom ökt. Även som okvädinsord, redan till exempel Rondeletius 1614: 'tijn förbannade öök', Bellman: 'fulla ök' = danska øg.

Hellquists originaltext med förkortningar

ök n., så Sahlstedt 1773 osv., Lind 1749: m. o. n., Spegel, Dalin Arg. Dahlman Reddej. 1772: ökar plur., i dial., särsk. de ösv., ofta ännu mask., fsv. öker m. o. ök n. (urspr. som till en pluralt fattad kollektiv sing. med betyd. 'ett par dragare'), ök, dragare, även om riddjur, ett par dragare = isl. eykr (genit. eykjar), lastdjur, häst, dragoxe, no. øyk, häst el. sto, da. øg n., av germ. *jaukia- = ie. *jougi̯o- i sanskr. yōgya- m., dragare; liksom lat. jūmentum, ök, lastdjur (fra. jument, sto, span. jumento, åsna) till ie. roten jug, span.a för, binda samman, i t. ex. lat. jungere, sanskr. yunákti osv.; se f. ö. ok (av germ. *juka-) ävensom ökt. Även som okvädinsord, redan t. ex. Rondeletius 1614: 'tijn förbannade öök', Bellman: 'fulla ök' = da. øg.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.

ök i Dalins ordbok 1850

ök, n. 5. (af Ok)

  1. Betydde ursprungligen ett par oxar, spända under ett och samma ok. Fick sedan äfven betydelsen af en enda dragande oxe. Säges nu i allmänhet om häst, som användes till körslor (arbetshäst).Synonymer hos Dalin: lastdjur, lastdragare.
  2. (föraktl.) Dum menniska, lurk.

Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.

Rim på ök

Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.

Ord i närheten

Citera den här sidan

Ordlex. ”ök: betydelse, böjning och ursprung”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/%C3%B6k/

Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY), Hellquist (1922); betydelser ur svenska Wiktionary (CC BY-SA); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY). Senast uppdaterad .