Synonymer till väv
Exempelmeningar
- Hon köpte en vacker väv av grov linnekvalitet till sin nya soffa.
- Spindeln spann en fin väv mellan grenarna i trädgården.
- Historien är en väv av minnen, drömmar och små vardagliga händelser.
Varifrån kommer väv?
väv, fsv. væver = isl. vefr (genit. vefjar), da. væv, fsax. webbi, fhty. weppi (jfr ty. gewebe n.), ags. webb (eng. web), av germ. *waƀja- m., i avljudsförh. till *(w)uƀja- i fhty. wuppi, väv, sv. dial. öv, inslag (se öv); till väva. — En annan bildning är väft, inslag, Var. rer. 1538, Bib. 1541 (neutr.), i ä. nsv. även 'väv' t. ex. Schroderus 1626 = isl. veptr m., inslag i väv, no. veft, av germ. *wefta- el. snarare *weftu- (jfr till bildningen likbetyd. sanskr. ōtú-), motsvar. med annan avledn. ags. weft f. (= eng.) ds., mhty. wift, tråd, honungskaka (se våffla). Dessutom i samma betyd. en l-avledn.: mlty. wevel, fhty. weval, ags. wefl. I ä. nsv. (t. ex. Lex. Linc. 1640 under trama) o. vissa dial. i stället islag = mlty. inslach, ty. einschlag (jfr nsv. inslag); jfr även skå. islätt, da. islæt, av germ. *slahti-, slående (se under slakta o. slåtter). Det likbetyd. grek. krókē, till krekō, väver, har en nordisk släkting i isl. hrǽll (av germ. *hrahila-), ett redskap att bringa vävtrådarna i sitt rätta läge, senare även: skyttel (varom senast Falk Altn. Kleiderk. s. 12 f.); lat. trāma, väft, inslag, är etymologiskt omtvistat. — Vävbom, motsv. da. væverbom, ty. weberbaum, till mlty. bôm, stång (se bom 1). Om en gammal inhemsk nordisk beteckning, sv. dial. rev, isl. rifr osv., se under rev 1. — Vävkam, motsv. da. væverkam, mlty. wevekam, ty. weberkamm osv., jfr i samma betyd. lat. pecten, kam, o. det besl. grek. kteís (rotbesl. med faxe, får o. ullfätt under ull); efter de i ramen infattade tunna stickorna ('tänder', ty. 'zähne'). I sv., utom vävsked (se följ.), stundom även ritt, efter ty. riet (ried), egentl.: rör (Arundo), vass (Phragmites); med syftning därpå att 'tänderna' ofta bestå av (spanskt) rör. — Vävsked, y. fsv. vævskēdh Cod. Ups. 20 s. 421, motsv. i Var. rer. 1538 osv.; i ä. nsv. även väfve- t. ex. 1556 (: væffe-), motsv. no., da. væverske, isl. skeið ds. = sked med grundbetyd. 'kluvet trästycke'; jfr ags. scáðel ds. (av *skaiþ-); se sked. Förr svärdformigt; jfr Njála-sagan: 'sverđ var fyrir skeiđ' o. de likbetyd. lat. spatha, grek. spáthē (spathíon), egentl.: svärd (se spade). I ags. även sléa (?, slahæ, eng. slay), till slå: användes att slå fast väften. — Vävskyttel, se under skyttel. — Vävstol, t. ex. Salander 1727, motsv. da. væverstol, ty. weberstuhl, till stol i betyd. 'ställning' o. d. (se stol o. takstol); jfr isl. vefstaðr, grek. (h)istós, litau. stãklės, lett. stāwi, -e; samtliga till ie. stha, stå; syftande på den förr vanl. upprättstående vävstolen (med vertikalt utspänd varp), vid vilken man under vävningen stod el. gick, jfr sanskr. sthavis, vävare, o. Homerus Odyssé X: 'Någon där gick under klingande sång vid den resliga vävstoln' (xxxxx 'xxxxx xxxxxxxxxx); se härtill under ränning o. jfr f. ö. lat. stāmen o. grek. stḗmōn, varp (se d. o.). Den upprättstående vävstolen användes f. ö. ännu vid gobelinvävnad. I isl. även vefr (o. möjl. fsv. væver); i ä. nsv. också virkestol (se virka). Gemensam indoeur. beteckning saknas, men vävstolen har (i primitiva former) urgamla anor. De vävbitar, som tillvaratagits från stenålderns schweiziska pålbyggnader, ha väl dock tillverkats utan tillhjälp av sådan, efter metoder snarast analoga med dem, som ännu för några årtionden sedan användes hos amerikanska indianstammar. — Om andra vävtermer se lad, ränning, spole 1 o. varp.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.