Synonymer till tut
Ordlistorna anger inga synonymer för tut.
Exempelmeningar
- Tut tut, sa pojken och körde leksaksbilen över golvet.
- Kaffet rann ut genom tuten på kannan.
- Han blåste i tuten och hela gruppen stannade upp.
tut på engelska
toot (tutande ljud).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer tut?
tut, Spegel 1795 (mynning eller dylikt), Möller 1755 (på en vattenkanna), jämför dalm. taut (av tūt) = norska tut, danska tud, frisiska tût, mun, snut; av germanska *tūta-, i avljudsförh. till norska -tot, mun, mynning, tota, något som sticker ut, nyisländska toti m., snut, tota, snabel, tryne, spets av handskfinger eller strumpfot, medellågtyska tote, kanna med pip, sydtyska dialektalt zutte, zott, tat; se för övrigt tuta 1. Egentligen, ett ljud- eller barnord av samma slag som till exempel tyska tüttel, punkt, medellågtyska tuttel (danska tøddel, skån. töttel). Härtill även med i dylika bildningar vanlig konsonantförlängning svenska dialektalt, norska tutt, spets, topp (se under det obesl. tott). Med avs. på betyd.-växlingen 'tut' ~ 'mun' jämför under trut. Stammen har knappast urgamla anor och bör nog därför ej, med H. Petersson Ar. u. armen. Stud. s. 100 (jämför även samma förf. Griech. u. latin Wortstud. s. 25), sammanställas med armeniska tutn, svans, stjärt (indoeuropeiska *dud-ō̆n), så mycket mindre som släktingar från andra språk för övrigt ej äro kända.
Hellquists originaltext med förkortningar
tut, Spegel 1795 (mynning el. dyl.), Möller 1755 (på en vattenkanna), jfr dalm. taut (av tūt) = no. tut, da. tud, fris. tût, mun, snut; av germ. *tūta-, i avljudsförh. till no. -tot, mun, mynning, tota, något som sticker ut, nisl. toti m., snut, tota, snabel, tryne, spets av handskfinger el. strumpfot, mlty. tote, kanna med pip, sydty. dial. zutte, zott, tat; se f. ö. tuta 1. Egentl, ett ljud- el. barnord av samma slag som t. ex. ty. tüttel, punkt, mlty. tuttel (da. tøddel, skån. töttel). Härtill även med i dylika bildningar vanlig konsonantförlängning sv. dial., no. tutt, spets, topp (se under det obesl. tott). Med avs. på betyd.-växlingen 'tut' ~ 'mun' jfr under trut. Stammen har knappast urgamla anor o. bör nog därför ej, med H. Petersson Ar. u. armen. Stud. s. 100 (jfr även samma förf. Griech. u. lat. Wortstud. s. 25), sammanställas med armen. tutn, svans, stjärt (ie. *dud-ō̆n), så mycket mindre som släktingar från andra språk f. ö. ej äro kända.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
tut i Dalins ordbok 1850
tut, m. 2. (fam.)
- Trut, mun.
- Pip, spets.
- Strut.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.