Synonymer till snut
Varifrån kommer snut?
snut, Columbus 1674 m. fl.: snabel, jfr fsv. snuta i snutofagher = ä. nsv. snutefager Spegel 1685, snutfager, sv. dial. snut o. snuta, motsv. no. snut, da. smide, mlty. snute, meng. snule (eng. snout), ty. schnauze (med z från schneuzen), alla i betyd.: nos, mule, trut o. d.; med avljudsformen sv. dial. snöt, snut, no. snota, snut, spets. Ordets spridning i sv. o. no. dial. samt även avledn. snyte (som ju dock kan vara en ung analogisk avledning) o. ortnamnen Snytan o. fsv. Snytaby göra det troligt, att det åtminstone delvis är inhemskt i riksspr. Härledningen försvåras genom betyd. 'udde, framskjutande spets' (i sv. o. no. bygdemål). Säkerligen föreligger dock här en sekundär betyd.-utveckling av samma slag som i hals, näs osv., o. snut- hör då till det germ. element snu-, som ingår i snugga 2, snus, snuva osv., jfr sv. dial. o. no. snota, vädra, snusa, sv. dial. o. da. dial. snöt, no. snott, ags. gesnot n., snor (eng. snöt), jämte (med annat bildningssätt) mlty. snotte m. ds. (osv.), ävensom, med annan dentalavledn., isl. snodra, snusa, vädra, snydja ds. (med motsvarigheter i no.), Sydty. dial. -schnud f., näsa o. mun på djur, m. fl. Från ett snu- utgå även lty. snus, holl. snoes (se under snus), (med labialutvidgning) isl. snop(p)a, nos, o. (med guttural) litau. snukis, tryne, sydty. schnöuke, nos. — Avledn.: snyte (se d. o.). — Liknande betyd.-skiftningar 'snusa, snoka' ~ 'mule, tryne' se under snoka. — Snutfager, se ovan o. jfr fager.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.