spjut

Synonymer till spjut

Ordlistorna anger inga synonymer för spjut.

Varifrån kommer spjut?

spjut, fsv. spiut = isl. sp/o/, ä. da. spjud, da. spyd, fsax. (et)ur)spiot, mlty. spét (jfr ä. nsv. spe/a, spetsa, under sp e ta 2), fhty. spioz (ty. sp/ess), av germ. *speuta- n., med avledn. isl. spy/a, pinne, sticka (av *spenliön)', till en ieur. rot speu, vartill, med avljud o. annan avledn., även spö; sannol. med grundbetyd, 'vara spetsig, sticka' o. en variant till roten spi i spett, spik osv. Från germ. spr.: fra. épieu (med anslutning till p/en, påle). - Säkerl. egentl.: stång, med samma betyd. -utveckling som i fsv. stäng, spjut, stång (: stinga), lat. hasta ds. (besl. med ga d d), grek. kontos, stundom: spjut, annars: stång (: kentéö, sticker). - Om det väl hithörande fsv. spetz, pik, se under spets. - Ägs. har i stället en form med r: spréot; se sp rö t. - Andra germ. ord för 'spjut' äro t. ex. *gaiza- = isl. geirr osv. (se gissel); isl. sp/p/T, ty. speer, eng. spear; fsv. asker, isl. askr (egentl.: av askträ, jfr grek. melié, lat. fraxinus, ornns, egentl.: ask, bergask, grek. aiga-néé, egentl.: av ek, döry, egentl.: trä, m. fi.; se ask 1). - Samindoeur. beteckning saknas; de av Schrader Reallex.1 s. 786 anförda överensstämmelserna kunna knappast föras tillbaka till urspråket.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.