Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 5132, nivå B2.

trilla

Vad betyder trilla?

att tappa fotfästet och hamna på marken; som substantiv en liten rund bit eller ett litet föremål, till exempel en kula eller ett hjul; i vardagligt tal även att trilla bort eller försvinna

Synonymer till trilla

Motsatsord till trilla

Exempelmeningar

  • Barnet trillade i trappan men klarade sig utan skador.
  • Hon tog upp trillan från golvet och lade den på bordet.
  • Mynten trillade ur fickan när han satte sig ner på bussen.

Varifrån kommer trilla?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

2. trilla, sbst, i sht dial., trissa, jfr sv. dial. trill, växelhjul i kvarn, vävbom, motsv. no. trill n., da. trille; ej identiskt med det under trilla 1 omnämnda sbst., utan lån från lty. trille, trîle, rund skiva, av ovisst ursprung.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.