Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 3 bokstäver. Ett av de 500 vanligaste orden i svenskan, plats 179, nivå A1.

tal

Vad betyder tal?

Ett ord eller en mening som någon säger högt inför andra, till exempel vid en konferens; även ett uttryck för det man kan räkna med, såsom siffror och tal i matematiken

Synonymer till tal

Motsatsord till tal

Exempelmeningar

  • Statsministern höll ett tal på nationaldagen.
  • Eleven lärde sig att skriva tal med siffror och bokstäver.
  • Hon förberedde ett kort tal inför bröllopet.

Varifrån kommer tal?

1. tal, antal, siffertal = fsv.: räkning, uppräkning, antal, tal; samtal, talan m. m. = isl. ds., da.: siffertal o. d., i ä. da. även: tal(ande) (i denna betyd. nu tale, se nedan), fsax. gital, mlty. (ge)-tal, antal o. d., ags. (ge)tæl, antal, beräkning o. d.; av germ. *tala- n. Därjämte germ. *talō-, resp. *talōn = fsax. tala, (an)tal, mlty. tale, bl. a.: tal(ande), fhty. zala i båda betyd. (ty. zahl, antal), ags. talu, berättelse m. m. (eng. tale, räkning, berättelse); resp. svagt fsv. tala, tal, yttrande o. d., isl.: tal, räkning, tal(ande), da. tale, tal(ande). Jfr vb. tälja o. tala, men det inbördes förhållandet i fråga om bildningssättet mellan sbst. o. vb kan ej i enskildheter bestämmas (jfr nedan). Med avs. på betyd.-växlingen 'räkna' ~ 'tala' se paralleller under räcka o. räkna; jfr särsk. got. raþjô, räkning, men ty. rede, tal. Om härledningen se tälja 2. — Härtill -tals i sammans. med subst. kvantitetsbeteckningar, t. ex. aln- (1617), hög-, tid- osv.; bildat efter genitivadv. på -s; utan motsvar. i grannspr.; i da. i alenvis osv.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.