Synonymer till töja
Ordlistorna anger inga synonymer för töja.
Exempelmeningar
- Tröjan har töjt sig i halsen efter alla tvättar.
- Hon töjer alltid ut musklerna efter löprundan.
- Han försöker töja på reglerna så mycket han kan.
töja på engelska
stretch (tänja, sträcka).
- tyget har töjt sig the material has stretched
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer töja?
töja, nu blott: sträcka, tänja, äldre nysvenska: draga, locka, tubba (till exempel L. Petri, P. Svart), fornsvenska töghia, förhala, uppskjuta, locka = isländska teygja, draga, locka med mera, no.-da. tøie, sträcka, tänja, danska dialektalt tøge detsamma (nydanska har i stället strække}, anglosaxiska getíegan, draga; av germanska *tauᵹian, bildat som kausativerna, men med iter.-intensivisk betyd. (liksom till exempel nöta till njuta, eller med ursprungligen kausativ funktion flöja till flyga, svenska dialektalt smöja till smyga) till germanska st. verb *teuhan, draga = gotiska tiuhan, fornsaxiska tiohan (medellågtyska tên, varav äldre nysvenska te, begiva sig, te sig till, sluta sig till; jämför ty 2), fornhögtyska ziohan (tyska ziehen), anglosaxiska téon, isländska particip togenn (jämför tjóa nedan); till indoeuropeiska roten duk i latin dūco, leder, för, flat. douco. Andra hithörande verbbildningar äro: isländska, norska toga, draga, hala och så vidare (varom närmare under tåga 3); vidare intensivet medellågtyska tucken, hastigt draga, häftigt rycka till = tyska zücken och zucken (jämför bücken och bocka); ävensom, med avvikande betyd., isländska tjóa, hjälpa (med delvis stark böjning; = gotiska tiuhan), o, likbetydande tǿja, (full)týja, det senare med flertydig formutveckling = (svenska dialektalt) ty 2, jämför anglosaxiska fulltéam, -tum, hjälp (av *-taugᵹma-). Avledn.: töjd till exempel i giva täjd(en), till exempel 1690, nybildning (efter mönstret av orden på -iþō) av samma slag som rymd, skygd, snedd. Ie. roten duk möjligen en utvidgning av du i tjuder. Se för övrigt tukt, tyg, tygel, tåg 2, 3, töm och hertig.
Hellquists originaltext med förkortningar
töja, nu blott: sträcka, tänja, ä. nsv.: draga, locka, tubba (t. ex. L. Petri, P. Svart), fsv. töghia, förhala, uppskjuta, locka = isl. teygja, draga, locka m. m., no.-da. tøie, sträcka, tänja, da. dial. tøge ds. (nda. har i stället strække}, ags. getíegan, draga; av germ. *tauᵹian, bildat som kausativerna, men med iter.-intensivisk betyd. (liksom t. ex. nöta till njuta, el. med urspr. kausativ funktion flöja till flyga, sv. dial. smöja till smyga) till germ. st. vb. *teuhan, draga = got. tiuhan, fsax. tiohan (mlty. tên, varav ä. nsv. te, begiva sig, te sig till, sluta sig till; jfr ty 2), fhty. ziohan (ty. ziehen), ags. téon, isl. part. togenn (jfr tjóa nedan); till ieur. roten duk i lat. dūco, leder, för, flat. douco. Andra hithörande verbbildningar äro: isl., no. toga, draga, hala osv. (varom närmare under tåga 3); vidare intensivet mlty. tucken, hastigt draga, häftigt rycka till = ty. zücken o. zucken (jfr bücken o. bocka); ävensom, med avvikande betyd., isl. tjóa, hjälpa (med delvis stark böjning; = got. tiuhan), o, likbetyd. tǿja, (full)týja, det senare med flertydig formutveckling = (sv. dial.) ty 2, jfr ags. fulltéam, -tum, hjälp (av *-taugᵹma-). Avledn.: töjd t. ex. i giva täjd(en), t. ex. 1690, nybildning (efter mönstret av orden på -iþō) av samma slag som rymd, skygd, snedd. Ie. roten duk möjl. en utvidgning av du i tjuder. Se f. ö. tukt, tyg, tygel, tåg 2, 3, töm o. hertig.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
töja i Dalins ordbok 1850
töja, v. a. o. n. 2.
- Utsträcka, utdraga, förlänga. Töja på ett rep, en rem, utdraga dem.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.