svetta

svetta, v. a. 1. (fam.)

1. Utdunsta vätskor till den mängd, att de bilda svett. Svetta om hufvudet, om händerna. Taga in, för att få svetta. S.blod, säges, då blod utsipprar genom porerna. Svetta bórt, út, genom svettning utdrifva, blifva af med. Svetta út, äfv. upphöra att svettas. (Fig. fam.) Jag svettades vid attse . . ., det var mig en plåga, oroade mig på det högsta att se . ..
2. (fig.) Öfverdrifvet arbeta, möda sig. Jag har mycket svetts derför.
3. Säges om vissa ting, då de genom afdunstning eller fällning ur luften öfverdragas med en fuktighet, som liknar svett. Vissa sorter äplens. Fönster och murar svetta.