Synonymer till stätta
Ordlistorna anger inga synonymer för stätta.
Varifrån kommer stätta?
stätta, i äldre nysvenska ofta ståla = vissa uppl.-dial. (klyvslela), Södermanland, fornsvenska sla^lla (i kirkiostwlla) = danska dialektalt slette (i danska ombildat till stenle), utvidgning av svenska dialektalt slätt, norska stett, fotstycke med mera, isländska stélt(r), steg, spår, sten(ar) att stiga på, av germanska *stihli-, avledning till stiga. Sv. dialektalt slita, -sliltu detsamma möjligen av germanska *stihti-ön eller snarare med i från oblika kasus, *stihln eller *stetlu. Jämför Kock Sv. ljudh. 1: 136, Hesselman Spr. och st. 5: 115 n. 5, om dialektformerna G. Bergman Samnord, e s. 81 f. och om växlingen -tt- och -t- även Noreen V. språk 4: 74. - Jämför stifta.
Hellquists originaltext med förkortningar
stätta, i ä. nsv. ofta ståla = vissa uppl.-dial. (klyvslela), Sdml., fsv. sla^lla (i kirkiostwlla) = da. dial. slette (i da. ombildat till stenle), utvidgning av sv. dial. slätt, no. stett, fotstycke m. m., isl. stélt(r), steg, spår, sten(ar) att stiga på, av germ. *stihli-, avledn. till stiga. Sv. dial. slita, -sliltu ds. möjl. av germ. *stihti-ön el. snarare med i från oblika kasus, *stihln el. *stetlu. Jfr Kock Sv. ljudh. 1: 136, Hesselman Spr. o. st. 5: 115 n. 5, om dialektformerna G. Bergman Samnord, e s. 81 f. o. om växlingen -tt- o. -t- även Noreen V. spr. 4: 74. - Jfr stifta.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.