Synonymer till spett
Ordlistorna anger inga synonymer för spett.
Exempelmeningar
- Vi trädde grönsaker och kött på spett och grillade dem.
- Han bände loss stenen med ett spett.
- Kycklingspetten fick ligga på grillen i tio minuter.
spett på engelska
spit, skewer, lever (ett slags järnstång som är spetsig i ena ändan).
Sammansättningar: grillspett (spit).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer spett?
1. spett, äldre nysvenska även speet, till exempel Mess., Lex. Linc., fornsvenska spit (-e-) n., f., spetsig stång, sticka, spett, ofta i sammans. såsom brödh-, eke- steke- = norska spet, spit n., järnspets och dylikt (i betyd* 'spets' maskulinum), danska spidt m l tyska spit n. (gen it. -e-), stekspett, stång, fornhögtyska spiz m., stekspett (tyska spiess, jämför spets glans; ett annat ord är spiess = spjut), jämför anglosaxiska spitn f., stekspett (engelska spit); av germanska *spita- (*spitö-); med avledning spitja- (se spets) och *spitön (se speta, substantiv), till roten spi, vara spetsig, i spik, spira m. fi., jämför spjäla slutet. Ett gammalt ord för 'stekspett' är ten, egentligen: käpp, gren (se ten).
Hellquists originaltext med förkortningar
1. spett, ä. nsv. även speet, t. ex. Mess., Lex. Linc., fsv. spit (-e-) n., f., spetsig stång, sticka, spett, ofta i sammans. ss. brödh-, eke- steke- = no. spet, spit n., järnspets o. d. (i betyd* 'spets' mask.), da. spidt m l ty. spit n. (gen it. -e-), stekspett, stång, fhty. spiz m., stekspett (ty. spiess, jfr spets glans; ett annat ord är spiess = spjut), jfr ags. spitn f., stekspett (eng. spit); av germ. *spita- (*spitö-); med avledn. spitja- (se spets) o. *spitön (se speta, sbst.), till roten spi, vara spetsig, i spik, spira m. fi., jfr spjäla slutet. Ett gammalt ord för 'stekspett' är ten, egentl.: käpp, gren (se ten).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
spett i Dalins ordbok 1850
spett, n. 5.
- Spetsig stång. Ett spett med bröd. - deraf Brödspett. 2) Sätta en stek på spettet.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.