Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver.

snärta

Vad betyder snärta?

en kort, vass slag eller knäpp med något smalt och böjligt, till exempel en tunn kvist; att ge ett sådant slag. Används även om en plötslig, kvick replik eller om en retsam, pirrig känsla

Synonymer till snärta

Exempelmeningar

  • Hon fick en snärta med vidjeruten när hon sprang för nära staketet.
  • Han snärtade till bollen med tån och den flög över målvakten.
  • Hans snabba snärta i debatten fick publiken att skratta.

Varifrån kommer snärta?

snärta, sbst, i f Ii ek snar t a, slutet av 1700-t., t. ex. Knöppel: 'den vackra snärtan', Envallsson; till sv. dial. vb. snärta, ila, skynda åstad (se föreg.), alltså en deverbativ bildning av samma slag som (flick)s linka, f l i ek slänga, slyna osv. ävensom flicka.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.