Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 7 bokstäver.

skyffel

Vad betyder skyffel?

Redskap med ett brett blad och kort skaft, används för att gräva, flytta lös jord, snö eller grus; även en liten sådan mekanisk maskin i form av en skopa.

Synonymer till skyffel

Exempelmeningar

  • Han grävde ett litet hål i trädgården med en skyffel.
  • Efter snöfallet fick vi använda skyffeln för att skotta bort snön från uppfarten.
  • Arbetaren fyllde skottkärran med grus med hjälp av en stor skyffel.

Varifrån kommer skyffel?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

skyffel, 1563: skyffler plur.; 1554: sköffler, sedan i litter. med växl. -y- o. -ö- in på 1700-t.; motsv. da. skuffel, från mlty. schuffele, etymol. identiskt med skovel (se d. o.). Formerna med -ö- bero möjl. på lån från lty. dial. med denna vokal, jfr mholl. schoeffel. — Hithörande o. likabetyd. ord äro även da. skuffe o. mlty. schuppe.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.