Synonymer till skorra
Ordlistorna anger inga synonymer för skorra.
Exempelmeningar
- Han skorrar när han säger r.
- Många i Skåne skorrar.
- Hon skorrade lätt på franskt vis.
skorra på engelska
[speak with a] burr, grate, jar, rasp (använda tungrots-r).
- skorrande r burred r
- hans vackra ord skorrar falskt his fine words ring false
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer skorra?
skorra, om musikinstrument till exempel J. Rudbeckius 1662: 'det illa skärrar och snorrar'; synnerl. vanligt om allehanda djurläten, till exempel av korpar (Ley-onstedt), nattskärran (Linné), kornknar- ren (Topelius, Bååth med flera), ringduvor, grodor, gräshoppor med mera; om språkljud Salberg 1696 (och så vidare): 'R är en skärrande bokstaf; (sällsynt) även skurra till exempel Bellman (om skeppsklockan), Götheb. mag. 1760 (om språkljud), fornsvenska skurra, kurra, bullra - norska skurra, skrubba, skrapa med mera, danska skurre, skorra, i äldre danska även: knota, brumma, medellågtyska schur-ren, ge ett skorrande ljud; antingen självständigt uppkommen ljudhärmning; eller, såsom vanl. antages, avljudsform till svenska dialektalt, fornsvenska skärra, ge ett skrapande ljud och dylikt, skrälla, i norska även: skorra (om uttal av r), medellågtyska, medelhögtyska, tyska scharren, i medelhögtyska även: snarka, en avljudsform till f sax. afskerran, kratsa bort, fornhögtyska scerran st. vb, kratsa, skrapa, enligt Torp Etym. ordb. s. 588 av indoeuropeiska (s)kers- i sanskrit kasati, kratsar, litauiska karszti, karda ull, med mera; av andra däremot med skära; båda förmodandena högst osäkra. I alla händelser har skorra (och så vidare) ursprungligt rr (ej rz av rs) av onomatopoetisk upprinnelse, liksom till exempel det likbetydande äldre nysvenska snor ra.
Hellquists originaltext med förkortningar
skorra, om musikinstrument t. ex. J. Rudbeckius 1662: 'det illa skärrar och snorrar'; synnerl. vanligt om allehanda djurläten, t. ex. av korpar (Ley-onstedt), nattskärran (Linné), kornknar- ren (Topelius, Bååth m. fl.), ringduvor, grodor, gräshoppor m. m.; om språkljud Salberg 1696 (osv.): 'R är en skärrande bokstaf; (sällsynt) även skurra t. ex. Bellman (om skeppsklockan), Götheb. mag. 1760 (om språkljud), fsv. skurra, kurra, bullra - no. skurra, skrubba, skrapa m. m., da. skurre, skorra, i ä. da. även: knota, brumma, mlty. schur-ren, ge ett skorrande ljud; antingen självständigt uppkommen ljudhärmning; el., såsom vanl. antages, avljudsform till sv. dial., fsv. skärra, ge ett skrapande ljud o. d., skrälla, i no. även: skorra (om uttal av r), mlty., mhty., ty. scharren, i mhty. även: snarka, en avljudsform till f sax. afskerran, kratsa bort, fhty. scerran st. vb, kratsa, skrapa, enl. Torp Etym. ordb. s. 588 av ie. (s)kers- i sanskr. kasati, kratsar, litau. karszti, karda ull, m. m.; av andra däremot med skära; båda förmodandena högst osäkra. I alla händelser har skorra (osv.) ursprungligt rr (ej rz av rs) av onomatopoetisk upprinnelse, liksom t. ex. det likbetydande ä. nsv. snor ra.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
skorra i Dalins ordbok 1850
skorra, v. n. 1.
- Illa uttala vissa konsonanter, isynn. R.
- (om ljud) Låta sträft, illa, likt, en en som skorra i uttalet.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.