skorsten

Synonymer till skorsten

• rökgång

Varifrån kommer skorsten?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

skorsten = fsv.: eldstad, spisel (så t. ex. i Bib. 1541 o. ännu på 1700-t.), skorsten = fgutn. skurslain, isl. skorsteinn, da. skorsten, från mlty. scoren-stein, schorstén, eldstad, kamin, skorsten = fhty., ty. schornstein. Vanligast o. väl med rätta uppfattat såsom sammansatt med mlty. schore, stöd, strävbjälke - meng. schore (eng. shore), no. sköra, stötta under båt; besl. med isl. skörda, sbst. o. vb., stötta (särsk. under sidorna av ett fartyg), no. skörda, stötta, kilsten i mur, y. fsv. skordha, vb (se Sdw.), ä. sv. skola (t. ex. 1734 års lag), vb., stötta, sv. dial. skola, sbst. o. vb. (av -rö- liksom stel osv.), bl. a.: sten använd som stöd vid undersalning av större stenläggning; väl till roten i skära, sålunda äldst: kluvet trästycke el. dyl.: skorsten alltså egentl.: sten använd som stöd, här urspr. om den kragsten på vilken rökfånget vilade. Mhty. schiir-stein beror på folketymologisk anslutning till ty. schuren, röra om i elden. Annorlunda Kock Sv. 1m. XV. 8: 20 f.: egentl. 'eldsten', till ett germ. *skura-, eld = gotl. skurr, bohusl. -skar. — Samma ord ingår väl även i fsv. ortn. Viby Scurosten Ögtl., SRP nr 1294 fr. 1377, även nämnt nr 1096 fr. 1374 (Vigbyskorsten, här antagl. normaliserat). — Skorstenen uppträder i Skandinavien o. 1300, men förblev länge en sällsynthet: ännu på Linnés tid voro på landsbygden skorstenar en nyhet, o. röken fick utgå genom dörren (jfr t. ex. Sk. resa s. 130). Den kallas på isl. även reykberi, dvs. rökbäraren.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.