Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2412, nivå A2.

skämma

Synonymer till skämma

Ordlistorna anger inga synonymer för skämma.

Varifrån kommer skämma?

Lånord från latin enligt Hellquist.

skämma, -s, fsv. skæmma, vanära o. d., refl. skæmmas, blygas = isl. skemma, da. skæmme, jfr med enkelt m- mlty. sik schemen, ty. sich schämen, av germ. *skam(m)ian ~ isl. skammast, da. skamme sig o. med enkelt m- got. skaman sik osv. (allm. germ.); till skam (o. motsv. sbst. med -m-); påverkat av el. sammansmält med isl. skemma (m. fl.), förkorta, till skammr, kort (se skämta). — Skämmas i betyd. 'blygas' tillhör en grupp av affektverb, där den refl. betyd. fördunklats, liksom i blygas, glädjas, harmas, rädas, vredgas, ängslas. I da. däremot vanl. med refl. pronomen: glæde, harme, ængste, skamme sig (motsv. fsv. skæmma sik jämte skæmmas; jfr 2 Timot. 1: 8: 'skäm dig icke wid wårs Herras wittnesbörd', gamla övers.), men no.-da. även skammes. — Den i fsv. o. ä. da. stundom uppträdande subjektlösa konstr. (mig skämmes) är sannol. oursprunglig; se A. Lindqvist Gram m. o. psykol. subj. s. 169. — I skämma bort (ett barn o. d.) föreligger samma betyd.-utveckling från 'fördärva' som i det likbetyd. fra. gâter, även: fördärva, skada, av lat. vastāre, ödelägga o. d., o. ett ungef. likbetyd. germ. verb.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.