Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 4 bokstäver.

röta

Vad betyder röta?

Nedbrytning av organiskt material genom svampar och bakterier, så att det blir mjukt, mörknar och luktar illa; också själva den skadade delen av något, till exempel en ruttnande frukt eller trädstam.

Synonymer till röta

Motsatsord till röta

Exempelmeningar

  • Det fanns röta i trädets stam, så vi fällde det.
  • Äpplena i lådan började få röta redan efter några dagar.
  • Fukten gjorde att timret i fasaden drabbades av röta.

Varifrån kommer röta?

1. röta, vb. = fsv. = no. røyta ds., no.-da. røte (ej i da.), mlty. rôten, om hampa, mhty. ræzen, få att ruttna (ty. dial. rössen), väl motsv. isl. reyta, riva, slita, av germ. *rautian, kausativum till det starka verb, vartill rutten av part. pf., med grundbetyd. 'riva el. slita av'; bildat som nöta osv. Jfr följ.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.