Synonymer till namn
Exempelmeningar
- Hon berättade sitt namn för receptionisten.
- Vad är namnet på den här gatan?
- Hunden har fått namnet Bella efter sin förra ägare.
Varifrån kommer namn?
namn = fsv. = isl. nafn, da. navn; (liksom vatten el. björn, örn osv.) från synkoperande kasus av en n-stam (jfr t. ex. got. plur. namna) i got. namô n. (det urspr. könet), fsax., fhty. namo m. (ty. name), ags. nama (eng. name), av ie. *(o)nō̆men- i lat. nōmen (varav sv. nomen), grek. ónoma (jfr anonym, onomatopoetisk, pseudonym, synonym), sanskr. nāman-; med avljudande motsvarigheter i övriga språkfamiljer, t. ex. fslav. imę (av *mĭen- , av *inmen, av ie. *n̥-men-). Enl. H. Petersson Heterokl. s. 167 böra de växlande formerna förklaras ur ett heteroklitiskt paradigm ie. nom. *nōm, *nom genit. *nemnés, *n̥mnés. — Ordet hör icke., såsom ofta antagits, till ie. gnō-, känna (se d. o.): lat. cognōmen osv. beror väl på sammanblandning med ett *gnō̃men = grek. gnōma n., kännetecken. — Jfr namne, nämligen.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.