Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv och substantiv, 5 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 4590, nivå B2.

brant

Vad betyder brant?

med stark lutning, så att det går kraftigt uppåt eller nedåt; om ett stup eller en avgrund, bergsidan som stupar brant

Synonymer till brant

Motsatsord till brant

Exempelmeningar

  • Vägen upp till stugan är väldigt brant, så ta det lugnt i backen.
  • Vi klättrade upp för den branta klippväggen.
  • Efter flera mil kom vi till en brant nedförsbacke som bromsade bilen rejält.

Varifrån kommer brant?

brant, adj., fsv. branter, ags. brant = sv. dial., ä. nsv. bratt (ofta i ort- namn, Brattås o. d.), isl. brattr, da. brat, med -nt- assimilerat till -tt-, av germ. *branta-, av ie. *bhrondo- i lett. brůds, takås, i avljudsförh. till ie. *bhrend i kymr. brynd, sbst., hög (av *bhrendo-); jfr bringa 1, brink.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.