Synonymer till klåpa
Ordlistorna anger inga synonymer för klåpa.
Varifrån kommer klåpa?
klåpa, Rudbeck 1679: klopa; jämte klåpare, L. Petri 1555, Växiö domkap. ark. 1651, Serenius 1741 (jämte klåpare): klåper, P. Erici 1582: klåpare (om oskickliga läkare). Enligt Noreen Sv. etym. s. 44 f. att sammanställa med isländska öknamnet klápr och kláp- i klapeygr, stelt blickande, storögd = svenska dialektalt klåp, tjockända, egentligen: klump, germanska *klǣp- = indoeuropeiska glēb- i latin glēba, klump; onasalerade former till klimp, klump och så vidare; alltså egentligen: vara klumpig, bära sig klumpigt åt. Då verbet uppträder mycket senare än subst. och i övrigt är sällsyntare än detta, har det sannolikt bildats av det senare, som i sin tur är en ombildning av det hos L. Petri anförda klåper = det av Noreen framdragna isländska kládr. Skrivningen med -o- är i äldre tid ytterst sällsynt.
Hellquists originaltext med förkortningar
klåpa, Rudbeck 1679: klopa; jämte klåpare, L. Petri 1555, Växiö domkap. ark. 1651, Serenius 1741 (jämte klåpare): klåper, P. Erici 1582: klåpare (om oskickliga läkare). Enl. Noreen Sv. etym. s. 44 f. att sammanställa med isl. öknamnet klápr o. kláp- i klapeygr, stelt blickande, storögd = sv. dial. klåp, tjockända, egentl.: klump, germ. *klǣp- = ie. glēb- i lat. glēba, klump; onasalerade former till klimp, klump osv.; alltså egentl.: vara klumpig, bära sig klumpigt åt. Då verbet uppträder mycket senare än subst. o. i övrigt är sällsyntare än detta, har det sannol. bildats av det senare, som i sin tur är en ombildning av det hos L. Petri anförda klåper = det av Noreen framdragna isl. kládr. Skrivningen med -o- är i äldre tid ytterst sällsynt.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.