Synonymer till kittel
Varifrån kommer kittel?
Lånord från latin enligt Hellquist.
kittel, Bureus o. 1600: kittil, Swedberg 1690: kittel, f. ö. ytterst sällsynt till senare hälften av 1700-t. (Sahlstedt 1773); annars -e-, -ä-, ännu Möller 1755 (-e-) o. enstaka (säkerl. dial.) inpå 1800-t., fsv. kætil = isl. ketill, da. kedel, got. katils, mlty. ketel, fhty. kezzil (ty. kessel), ags. cietel (eng. kettle från nord. spr.), av germ. *katila-, motsv. fin. lånordet kattila-; gammalt germ. lån från lat. catillus, dimin. till catīnus, djup el. flat skål. Identiskt med fsv. mansn. Kætil, nsv. Kjell. — Övergången av fsv. -æ- till nsv. -i- beror på inverkan från det föreg. k (jfr kätte o. sv. dial. kitte), sannol. dock urspr. från sammans. — Pluralformen kætzlar (-e-) i fsv. o. ofta under 1500-t., stundom även på 1600-t. (t. ex. A. Oxenstierna 1630: kesslar), beror på samma övergång av -tl- till -(t)sl- som i nässla, vassle. — Ett inhemskt nord. ord för 'kittel' är isl. hverr = ags. hwer, fhty. wer, motsv. sanskr. carú-, ir. coire ds., ry. čára, skål: alltså en indoeur. beteckning; med n-avledn. isl. hverna, stor skål, got. hwaírnei, huvudskål.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.