stor

Synonymer till stor

• pampig
• yppig
• enorm
• avsevärd
• biff
• blaffig
• framträdande
• lång
• markant
• rejäl
• reslig
• väldig

• maffig
• mastodontisk
• voluminös
• kraftig
• kolossal
• skrovlig
• bamse
• jätte
• högrest
• gigantisk
• grov
• massiv
• mullig
• omfattande
• rymlig
• stark
• super stor
• uttalad
• vidsträckt

Motsatsord till stor

• liten
• smal
• obetydlig

Exempelmeningar

• Huset har en stor trädgård med gamla äppelträd.
• Det var en stor skillnad mellan de två förslagen.
• Hon fick en stor kram när hon kom hem från resan.

Varifrån kommer stor?

stor = fsv., da. = isl. starr, ffris. stör, ags. stör (en gång belagt), jfr fsax. störi; av germ. *störa- = ie. *st(h)äro- i litau. störas, tjock, fslav. starii, gammal, egentl.: styv (vartill ry. stdrosta, by- el. sockenfogde; se ålderman); r-bildning till ie. st(h)ä, stå, vara styv. Till den avlägset besläktade, likbetyd, roten st(h)u (jfr stöd) höra bl. a. fhty. stiuri, sturi, stor, präktig, fsv. o. sv. dial. s tur, stor, ty. stier, tjur, osv. (se under tjur) = sanskr. sthiird-, grov, stor (jfr f. ö. Sture o. stör 1). — Storartad, Tegnér 1832, Atterbom 1833, ännu ej hos Dalin 1853, egentl. vanligt först efter denna tid; efter ty. grossartig o. (el.) da. storartet. Fischerströms blifva storartad, om boskap, står icke i direkt historiskt samband med den senare anv. — Stormakt, Sv. tidn. 1852, Agardh 1853: 'fem herrskarestater, eller såsom de sjelfva kalla sig »Stormakter», Östg. Corresp. 1854, Upsalaposten 1860, alltså urspr, ett typiskt tidningsord; efter ty. grossmachl (åtm. redan 1778). — Storslagen, väl uppkommet på 1860-t. o. vid denna tid använt av L. De Geer: 'en så »storslagen» personlighet som grosshandlar Nyblad' (Grefve Lillie s. 12 [1880]); f. ö. t. ex. M. Lönnberg 1876, Rydberg Athen. 1876 (tidigare uppl.: oerhörda), Wennerberg 1882; väl egentl.: tilltagen i stort mått el. dyl.; jfr Lunds Veckobl. 1887: 'storslagen .. bokved' (i denna betyd. motsv. da. slor-slaacl); jfr no. storslegen, 'grovladen'. Se f. ö. Lindroth Adjektiv, af part. s. 115. - Storvulen, se v u l e n.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.