Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 3031, nivå B1.

kant

Vad betyder kant?

Den yttersta linjen eller gränsen på något, till exempel på ett bord, en tallrik eller en väg; även en brant sluttning, till exempel vid ett stup.

Synonymer till kant

Exempelmeningar

  • Hon satte koppen nära kanten av bordet.
  • Bilen stannade precis vid vägkanten.
  • Det var en brant kant ner mot sjön.

Varifrån kommer kant?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

kant, Wivallius 1634 = da., från mlty. kant(e) (ty. kante) = eng. cant, från fra. cant = ital., span. canto, som brukar härledas från lat. canthus = grek. kanthós, hjulring av järn, o. f. ö. motsvarar fslav. kątu, hörn; av okänd härkomst. Jfr kantin, kanton, kantra. — Komma på kant med, från da.; egentl.: sätta kanten emot; jfr holl. (zich) kanten, sätta sig emot. — Vara el. hålla sig på sin kant, sammanställt med fra. se tenir sur son quant-à-soi, till uttr. quant à moi (osv.), vad mig (osv.) beträffar.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.