Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1264, nivå A1.

himmel

Vad betyder himmel?

Den rymd som syns ovanför jorden, där solen, månen och molnen finns; i religiös mening den plats dit de döda kommer efter detta liv, ofta kallad paradis.

Synonymer till himmel

Motsatsord till himmel

Exempelmeningar

  • Den blå himlen var helt molnfri på sommaren.
  • Flygplanet steg upp mot himlen och försvann bland molnen.
  • Efter en lång vandring tänkte hon att himlen måste se ut just så.

Varifrån kommer himmel?

himmel (= no., da.), fsv. himil, tämligen sen form, lånad från Tyskland = fsax., fhty. himil (ty. himmel), med yngre l för n ss. i ty. esel (jfr åsna), motsv. det inhemskt nordiska fsv. himin = isl. himinn, got. himins, fsax. heƀan, ags. heofon (eng. heaven), med b, f ur m framför n (i synkop. kasus); ie. *kemeno-; flera tolkningsförsök; väl egentl.: valv, tak, besl. med grek. kmélethron, tak, kamára, välvning (se kammare), såsom litau. dangùs, himmel: deñgti, täcka. Jfr med avs. på betyd.-utvecklingen under loft, luft. – I religiös stil förr ofta plur.: fara till himla (gen. plur.), som är i himblom (dat. plur.; i bönen Fader vår) osv., jfr lat. coeli. – Den äldsta ieur. beteckningen för ’himmel’ var *di̯ēus, den lysande = sanskr. dyā’us = grek. Zev́s (gudanamn); se Tyr.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.