Synonymer till hägra
Ordlistorna anger inga synonymer för hägra.
Exempelmeningar
- Efter en lång vinter hägrar äntligen sommarlovet.
- För laget hägrade en plats i finalen.
- Över den heta asfalten hägrade en sjö som inte fanns.
hägra på engelska
be a mirage (dream) (framstå som en lockande dröm).
- ett hägrande mål an ambition of one's dreams
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer hägra?
hägra, 1788, 1792 (jämför nedan), Weste 1807, ett blott svenskt ord; enligt v. Friesen Spr. och st. 1: 230 f. ett egentligen götaländskt verb, avlett av en adj.-stam hāgh, hög, motsvarande norska haag, hægre Telem., en blandningsform av hög och hā- (se Hå-); alltså egentligen: göra högre, sedan opersonl.: 'landet (och så vidare) hägrar', det vill säga synes högt upp i luften. Jämför svenska dialektalt hägda detsamma, avlett av samma hāgh-, och isländska hilla, norska hjelme med flera, till isländska hjallr, upphöjd ställning (se hylla 1). Om formen jämför senast H. Pipping SNF XII. 1: 66, 77. Ordet hägra jämte dess avledning hägring tycks först i början av 1800-t. ha blivit rotfäst i riksspråket Hägring betecknas 1792 av S. Ödmann som ett skärgårdsord. I vissa ösv. dialektalt förekommer i samma betydelsen skulla, även: glittra, skifta i olika färger = isländska skolla (imperfekt -ld-), sväva, vara vankelmodig och så vidare, ett indoeuropeiskt *skl̥-nā-mi, till indoeuropeiska roten skel, vara sned, i skuldra och så vidare, varom utförligt förf. Ark. 22: 362 f.
Hellquists originaltext med förkortningar
hägra, 1788, 1792 (jfr nedan), Weste 1807, ett blott svenskt ord; enl. v. Friesen Spr. o. st. 1: 230 f. ett egentl. götaländskt verb, avlett av en adj.-stam hāgh, hög, motsv. no. haag, hægre Telem., en blandningsform av hög o. hā- (se Hå-); alltså egentl.: göra högre, sedan opersonl.: 'landet (osv.) hägrar', dvs. synes högt upp i luften. Jfr sv. dial. hägda ds., avlett av samma hāgh-, o. isl. hilla, no. hjelme m. fl., till isl. hjallr, upphöjd ställning (se hylla 1). Om formen jfr senast H. Pipping SNF XII. 1: 66, 77. Ordet hägra jämte dess avledning hägring tycks först i början av 1800-t. ha blivit rotfäst i riksspr. Hägring betecknas 1792 av S. Ödmann som ett skärgårdsord. I vissa ösv. dial. förekommer i samma betyd. skulla, även: glittra, skifta i olika färger = isl. skolla (ipf. -ld-), sväva, vara vankelmodig osv., ett ie. *skl̥-nā-mi, till ie. roten skel, vara sned, i skuldra osv., varom utförligt förf. Ark. 22: 362 f.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
hägra i Dalins ordbok 1850
hägra, v. n. 1.
- Säges om aflägsna föremål, som afspegla sig i luftens dunster och synas närmare, än de i verkligheten äro, på ställen, der inga föremål finnas, såsom på sjö eller slätt.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.