Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1132, nivå A1.

vägra

Vad betyder vägra?

Att inte vilja göra eller ge något som någon ber om eller kräver; att säga nej till något; att inte tillåta att något sker.

Synonymer till vägra

Motsatsord till vägra

Exempelmeningar

  • Hon vägrade att skriva under avtalet eftersom villkoren kändes orimliga.
  • Hunden vägrar att gå in i bilen när den är så varm.
  • Butiken vägrade att byta ut den trasiga produkten utan kvitto.

Varifrån kommer vägra?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

vägra, med -ä- 1562, Angermannus 1587, Schroderus 1635 osv., den vanligaste formen under åtm. 16- o. 1700-t., av äldre vēghra O. Petri, Handling 1706, Serenius 1741 (f. ö. sällsynt; jfr nedan), under 1500-t. enstaka -i-, -ey-, i ä. nsv. ofta reflex, framför infin. (jfr ty. sich weigern), fsv. vēghra, forvæghra, = da. vægre, ä. da. även vegre o. i da. dial. ofta væjre, från mlty. wêgeren, weigeren = fhty. weigarôn (ty. weigern), till mholl. weiger, wêger, motsträvig, halsstarrig, fhty. weigar, dumdristig, en avljudsbildning med suffixalt r (uteslutande i de kontinental-västgerm. spr.) till vig, envig, med grundbetyd.: kämpa; alltså egentl.: som kämpar (emot); jfr sydty. dial, er hat sich gewihen, han har vägrat, ävensom fsax. weigan, fhty. weigen, ags. wǽgan, plåga, litau. ap-veĩkti, betvinga, r-bildningen vikrùs, livlig, rask. — Formen med -ä- är dunkel. Den är för gammal för att, med Seip Lånordst. 2: 88, kunna förklaras såsom beroende på inflytande från danskt skriftspråk.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.