Det ständiga gnällandet från baksätet gjorde resan lång.
Hennes gnällande över vädret började tråka ut alla på jobbet.
Efter en timme i kön var gnällandet det enda vi hörde från barnen.
gnällande i Dalins ordbok 1850
gnällande, n. 4.
Det ljud, som höres, då någon gnäller (se Gnäla, 1, 2, 3, 4, a).
(fig.) Klagan, klagolåt, jemmer.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.
Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.