Synonymer till fena
Ordlistorna anger inga synonymer för fena.
Exempelmeningar
- Fisken rörde fenorna försiktigt och gled förbi stenarna.
- Surfbrädan har tre fenor under aktern.
- Hon är en riktig fena på matematik.
fena på engelska
fin (simorgan hos fisk).
- utan att röra en fena ("helt stilla") without moving a muscle ("absolutely still")
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer fena?
fena, Spegel 1712, antingen utvecklat ur fornsvenska fina eller i yngre tid uppkommen utvidgning av ett fornsvenska *fin = äldre nysvenska fe(e)n, fänn, Lex. Linc. 1640 och så vidare (även fen plural) = svenska dialektalt; av germanska *finō(n)-; besläktat med likhet. medellågtyska vinne (tyska finne), anglosaxiska finn (engelska finska) med -nn-, möjligen uppkommet ur n-stamsböjning (jämför kvinna: gotiska qinō); med m-avledning i svenska dialektalt fime, flaml. vimme (även: snärp); jämför för övrigt svenska dialektalt fen n., fena, agn, borst (jämför kofen, svenska dialektalt kornfena), norska finn m., Nardus stricta med mera; av indoeuropeiska rot (s)pin- i fornhögtyska spenala, nål, i avljudsförh. till latin spīna, törntagg; latin pinna, fena, tinne med mera, kan innehålla gammalt -nn-, men även utgå från ett *pit(s)nā, *pidnā med mera, jämför litauiska spitnà, späntorn; av en enklare indoeuropeiska rot (s)pi, vara spetsig, i latin spīca, ax, jämför finne, spik, spira och så vidare.
Hellquists originaltext med förkortningar
fena, Spegel 1712, antingen utvecklat ur fsv. fina el. i yngre tid uppkommen utvidgning av ett fsv. *fin = ä. nsv. fe(e)n, fänn, Lex. Linc. 1640 osv. (även fen plur.) = sv. dial.; av germ. *finō(n)-; besl. med likhet. mlty. vinne (ty. finne), ags. finn (eng. fin) med -nn-, möjl. uppkommet ur n-stamsböjning (jfr kvinna: got. qinō); med m-avledn. i sv. dial. fime, flaml. vimme (även: snärp); jfr f. ö. sv. dial. fen n., fena, agn, borst (jfr kofen, sv. dial. kornfena), no. finn m., Nardus stricta m. m.; av ie. rot (s)pin- i fhty. spenala, nål, i avljudsförh. till lat. spīna, törntagg; lat. pinna, fena, tinne m. m., kan innehålla gammalt -nn-, men även utgå från ett *pit(s)nā, *pidnā m. m., jfr litau. spitnà, späntorn; av en enklare ie. rot (s)pi, vara spetsig, i lat. spīca, ax, jfr finne, spik, spira osv.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
fena i Dalins ordbok 1850
fena, f. 1.
- Rörelseverktyg hos fiskarna, bestående af gröfre eller finare, ledade eller oledade, ofta greniga benstrålar, förenade med en hud. Fenorna äro af sex olika slag: Bröst-, Buk-, Rygg-, Stjert-, Anal- och Gumpfenor.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.