Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 4549, nivå B2.

borg

Vad betyder borg?

en befäst byggnad eller anläggning, ofta med murar och torn, som skyddar mot angrepp; även en större medeltida slott eller fästning

Synonymer till borg

Exempelmeningar

  • Riddarna red genom porten in i borgen innan mörkret föll.
  • Under belägringen försökte fienden storma borgens murar i flera dagar.
  • Från tornet i den gamla borgen hade man vid klart väder utsikt över hela dalen.

Varifrån kommer borg?

Lånord från italienska enligt Hellquist.

borg, fsv. borgh f., borg, stad = isl. borg, även: vall, mur, da. borg, got. baúrgs, stad, fsax., fhty., ty., ags. burg (burh), befästad plats, stad (eng. borough, burgh, köping), av omstridd härledning; snarast av en ieur. konsonantstam bhr̥gh, motsv. fir. bri (genit. brig), berg, höjd (jfr Birgitta), o. sanskr. bṛhánt-, hög, i avljudsförh. till berg. Knappast, med betyd. 'värn', till bärga. Väl ej heller, med Brøndal Substrater og laan s. 133 f., ytterst av mlat burgus (varav ital. borgo, fra. bourg, köping), av grek. pýrgos, fästningstorn. Mot denna senare härledning resa sig vissa formella betänkligheter; å andra sidan bör dock framhållas, att burgus uppträder i ortnamn, som äro äldre än folkvandringstiden; möjligheten torde i alla handel-böra tagas i övervägande. Annorlunda H. Jacobsohn Zfvergl. Sprachf. 48: 140: besl. med grek. phrássein, inhägna, kringgärda. - I den gamla betyd. 'försvarsverk (i sht å en höjd)' uppträder ordet i en del gamla sv. ortnamn från järnåldern, t. ex. Borg. Betyd. 'stad' har uppkommit därav, att städer ofta uppstodo kring befästa platser (Hälsingborg osv.).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.