Synonymer till åsna
Exempelmeningar
- Åsnan bar säckarna upp för bergsstigen.
- Han var en riktig åsna när han glömde nycklarna igen.
- Barnen klappade den gamla åsnan vid gården.
Varifrån kommer åsna?
Lånord från latin enligt Hellquist.
åsna, egentl. oblik kasus av fsv. āsne m. (jämte āsna, åsninna), jfr anda, hjärna, hjässa osv. = isl. asni m. (asna f.), da. asen (nu som skällsord), från ffra. asne (fra. âne) = span. asno, ital. asino osv., av lat. asinus, väl = grek. ónos, båda sannol. från något språk i Mindre Asien, jfr armen. ēš (ävensom turk. ešek), sammanställt med lat. equus, häst = isl. jór osv. (se Joar o. under häst), dock osäkert. — Dessutom uppträda i germ. spr. former med -l: got. asilus, fsax., fhty. esil (ty. esel), ags. e(o)sol (eng. easel med den bildliga betyd. 'staffli', jfr att ty. esel även betyder 'sågbock, trähäst'; överförda anv. av samma slag som i bock; om eng. ass se nedan); da. æsel kommer från ty. (jfr sydsv. dial. ditt äs[s]le, din usling). Detta germ. *asilu- (varifrån fslav. osĭlŭ, litau. ãsilas osv.) har möjl. fått sitt -il genom suffixbyte el. genom övergång av -in till -il i obetonad stavelse; enl. andra dock från lat. dimin. asellus. Från lat. kommer även ir. assan, varav ags. assa (eng. ass). — De ariska indoeuropéerna ha en annan beteckning: sanskr. khara- = avest. zara-; dessutom finnas särspråkliga benämningar. — Användningen av ordet för 'åsna' med nedsättande betyd. förekommer redan i lat. — Åsnan är ej inhemsk i Europa; o. man saknar sålunda anledning att vänta sig en samindoeur. beteckning. I alla händelser synes icke åsnan (lika litet som naturl. kamelen) i indoeur. tid ha använts i människans tjänst. — Liksom åsna kommer även mul- i mula, mulåsna ytterst från latinet. — Åsnebrygga, om 5:te propositionen i Euklides I, t. ex. C. R. Nyblom, motsvar. ty. eselsbrücke, fra. pont des ânes osv.; så kallad, emedan de på detta område mindre begåvade ej hunno över densamma. Även (efter mlat. pons asini) om upplagor av klassiska författare, som med allahanda förklaringar allt för mycket underlättade arbetet för tröga lärjungar; i denna anv. ännu P. Malm 1901. Kanske har detta ord i liknande betyd. tidigast brukats om en för mindre skarpsinniga studerande bekväm metod att finna medeltermen i slutledningar, vilken väl falskeligen tillskrevs den franske filosofen Buridan (1300-t.), vars namn även ingår i uttr. Buridans åsna, om ett förr i de vanliga disputationerna om viljans frihet ofta nyttjat exempel (åsnan mellan hötapparna). I anslutning till dessa anv., särsk. tidigare, rätt vanligt i sv. litter. i allmännare betyd., om genvägar för lättja o. håglöshet, t. ex. Törneros 1834: 'de åsnebryggor, på hvilka okunnigheten och håglösheten söka smyga sig ginaste vägen fram till ett visst mål', E. Fries 1843 osv. — Åsnespark i överflyttad bem., t. ex. Strindberg R. rum. 1880, efter Aesopi fabel om åsnan som sparkade det döende lejonet. — I ä. sv. förekom åsneöra i betyd. 'hundöra, veck i bok', O. v. Dalin, Möller 1755 under corne o. ännu Blanche 1864 (som även har hundöra), motsvar. da. æselsøre, ty. eselsohr i samma betyd. Däremot överensstämmer det ännu brukade hundöra, Serenius 1734 osv., med eng. dog's ear.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.