Synonymer till ärg
Ordlistorna anger inga synonymer för ärg.
ärg på engelska
verdigris (grön beläggning på koppar).
Sammansättningar: ärggrön (verdigris green).
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer ärg?
ärg, Schroderus o. 1638: ärgh, förr även ärga, erga, till exempel Lex. Linc. 1640 = norska erj, danska ir(r), er(r), synkoperad form till ett fornsvenska *ērugher = isländska *eirugr, avledning av fornsvenska ēr m. och n., koppar, brons = isländska eir n., äldre danska eer, gotiska aiz, fornsaxiska, fornhögtyska êr (vartill avledning êrin, adjektiv = tyska ehern), anglosaxiska ár, ǽr (engelska ore), av germanska *aiz- = latin aes n., sanskrit áyas; alltså ett samindoeur. ord (jämför under koppar). Enligt somliga rotbesläktat med järn (*īs-) och hörande till en rot ai, glänsa (med utvidgningen ai-dh, varom se id 1); åtminstone det senare mycket ovisst. Överensstämmelsen mellan suffix-konson. i den isolerade växelformen norska eirk m. och n., ärg, och latin aerugo, rost, är, trots Falk-Torp, Kluge och Much, säkerligen rent tillfällig. Ordet är i stället ett deverbativum till verb eirka, göra ärgig, en k-avledn. av verb eira eller substantiv eir. Till latin aes hör sannolikt verb æstimāre, värdera, varav svenska estimera, dialektalt exmera (se under ära).
Hellquists originaltext med förkortningar
ärg, Schroderus o. 1638: ärgh, förr även ärga, erga, t. ex. Lex. Linc. 1640 = no. erj, da. ir(r), er(r), synkoperad form till ett fsv. *ērugher = isl. *eirugr, avledn. av fsv. ēr m. o. n., koppar, brons = isl. eir n., ä. da. eer, got. aiz, fsax., fhty. êr (vartill avledn. êrin, adj. = ty. ehern), ags. ár, ǽr (eng. ore), av germ. *aiz- = lat. aes n., sanskr. áyas; alltså ett samindoeur. ord (jfr under koppar). Enl. somliga rotbesl. med järn (*īs-) o. hörande till en rot ai, glänsa (med utvidgningen ai-dh, varom se id 1); åtm. det senare mycket ovisst. Överensstämmelsen mellan suffix-konson. i den isolerade växelformen no. eirk m. o. n., ärg, o. lat. aerugo, rost, är, trots Falk-Torp, Kluge o. Much, säkerl. rent tillfällig. Ordet är i stället ett deverbativum till vb. eirka, göra ärgig, en k-avledn. av vb. eira el. sbst. eir. Till lat. aes hör sannol. vb. æstimāre, värdera, varav sv. estimera, dial. exmera (se under ära).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.