Synonymer till vika
Varifrån kommer vika?
vika, fsv. vīka = isl. víkja, víkva, da. vige, fsax. wîkan, fhty. wîchan (ty. weichen), ags. wícan (utdött i eng.), st. vb. Kausativum: germ. *waikian = isl. veikja, böja, fhty. weichen, komma att vika (ej omedelbart = fsv. vēkia, uppmjuka; se vek). Ieur. rot u̯eig i sanskr. vijátē, viker tillbaka för. Jfr veck, vecka, vek, vekare(pil), vicka, vik, växel. — Växelformer med germ. hw- se veka; jfr samma förh. under vippa 1, viska 1 o. visp 1, 2.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.