Synonymer till tunga
Ordlistorna anger inga synonymer för tunga.
Varifrån kommer tunga?
Lånord från latin enligt Hellquist.
1. tunga = fsv., isl., fsax. = da. tunge, got. tuggô, fsax. tunga, fhty. zunga (ty. zunge), ags. tunge (eng. tongue), av germ. *tungōn f., liksom nästan alla kroppsdelsbeteckningar av indoeur. ursprung, motsv. ie. *dn̥ghu̯ā i flat. dingua (varav lat. lingua genom anslutning till lingere, slicka, jfr de nedan anförda fallen; annorlunda, men säkert felaktigt Schrijnen KZ 46: 378: l- av dl-); jfr fslav. językŭ (av ie. *n̥g̑hū-ko-; alltså utan d-), litau. lëzùvis (för *įzùvis, av *n̥g̑h-; med bortfallet d o. senare anslutning till lëziù, slickar), ir. ligur o. armen. lezu (med motsv. ombildning el. kanske självständigt uppkomna), ävensom de mycket oklara sanskr. jihvā, juhū, avest. hizvā, hizū. Alltså tidigt utsatt för ombildningar av samma slag som flera andra indoeur. kroppsdelsnamn såsom orden för 'huvud', 'mjälte', 'öga'. — Med avs. på n-stamsbildningen i kroppsdelsnamn jfr t. ex. bringa, haka, lunga ävensom de under tumme uppräknade orden. — I fsv. o. isl. även utvecklat till betyd. 'språk', jfr lat. lingua ds. (> fra. langue osv., med avledn. language, av *linguāticum). — Med avs. på betyd. 'landtunga' (möjl. redan i fsv.) jfr ty. landzunge o. lat. lingua (fra. langue) ävensom det obesl. grek. glō̃ssa i samma betyd. Jfr likn. överförda anv. av kroppsdelsbeteckningar under hals, huvud, kap, Kinna, Kvarken, mynning, näs, rygg, ås 2. — Som fisknamn se tunga 2. — I växtnamn, t. ex. hundtunga, Cynoglossum, o. oxtunga, Anchusa, efter bladens form. Latiniseringen Cynoglossum (egentl. grek.) betyder ävenledes 'hundtunga'. — Grekiskan har för 'tunga' en speciell beteckning, det nyssnämnda glō̃ssa (= glosa, se d. o.). — Att den indoeur. beteckningen för 'tunga'är fem. (liksom för 'fot' mask.), medan benämningarna på t. ex. 'hjärta', 'lever' (lat. jecur osv.), 'ben(kota)' (lat. os osv.) ha neutralt kön, beror säkerl. med Meillet därpå, att den förra var ett 'aktivt' organ o. därför personifierades, medan 'hjärta' osv. räknades till de passiva. — Tungomålstalande, i anslutning till Nya testam., Ap.-g. 2: 3, 4 o. 1 Kor. 14: 2 f. — Tungspene, i ä. sv. även -spän(e), -spänn(e) (kvar i dial.), fsv. tungospini (spyne), jämte ä. sv. tungspån, till avljudsformen mlty. spōne av ä. spone; se f. ö. spene. Den allmänna nord. beteckningen var annars fsv. drypil, sv. dial. dröpel, no. drypel, da. drøbel, drøvel, dimin. till fsv. dropi, droppe, liksom lat. ūvula ds. till ūva, druva, el. ty. zäpfchen till zapf(en), tapp; jfr likbetyd. grek. bálanos, egentl.: ollon.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.