Synonymer till tor
Ordlistorna anger inga synonymer för tor.
Varifrån kommer tor?
Tor, gudan., fornsvenska, forndanska þōr, runda, þur o. 900, isländska þórr = fty. þonar, anglosaxiska þunor; formellt identiskt med lånordet dunder (se närmare detta ord); motsvarande gall. Tanarus (-os), namn på Jupiter (väl av indoeuropeiska *tn̥nǝro-; besläktat med anglosaxiska þunian, genljuda, braka, latin tonāre, åska, och så vidare. Enligt Heusler Aisl. Elem.-buch s. 28, Lindroth NoB 4: 161 f. av urnordiska *þunraR; jämför dock F. Jónsson Norsk-isl. kultur- og sprogforhold s. 301 f. Detta gudanamn är ej uppvisat från Bayern, där också torsdagen i stället kallas pfinztag (liksom onsdagen i hty. mittwoch). I svenska ortnamn till exempel Torsberg, fornsvenska Thorshargher, -hærghe (jämför harg), nu Torshälla, nysvenska Torslunda, Torstuna, Torsåker; se för övrigt Lundgren Språkl. intyg s. 57 f., Rietz s. 730. Hit hör också Torkarby Uppland, fornsvenska Thorkarlaby, det vill säga ’Torkarlarnas by’, jämför Onskarby, Odenkarlarnas by, och se Älvkarleby. Om Tor i sjö- och ånamn se förf. Sjön. 1: 632. I ett antal andra ortnamn ingår däremot personnamn Tor eller fornsvenska þōrir (= svenska Tore), till exempel Torsby; om Tortuna Vstml. se Tyra. Dessutom uppträder gudanamnet i åtskilliga personnamn, till exempel Tora (se detta ord), Torbjörn (se Torbern), Tord (se detta ord), Tore (se. detta ord), Torgny (se detta ord), Torkel (se detta ord), Torsten, Tyra (se detta ord). Jämför tordön och torsdag och om svenska dialektalt toreskägg, taklök, under detta senare ord. Om andra dialekter bildningar med gudan. Tor se Lundgren Språkl. intyg s. 42 f. (med litter.).
Hellquists originaltext med förkortningar
Tor, gudan., fsv., fda. þōr, runda, þur o. 900, isl. þórr = fty. þonar, ags. þunor; formellt identiskt med lånordet dunder (se närmare d. o.); motsv. gall. Tanarus (-os), namn på Jupiter (väl av ie. *tn̥nǝro-; besl. med ags. þunian, genljuda, braka, lat. tonāre, åska, osv. Enl. Heusler Aisl. Elem.-buch s. 28, Lindroth NoB 4: 161 f. av urnord. *þunraR; jfr dock F. Jónsson Norsk-isl. kultur- og sprogforhold s. 301 f. Detta gudanamn är ej uppvisat från Bayern, där också torsdagen i stället kallas pfinztag (liksom onsdagen i hty. mittwoch). I sv. ortnamn t. ex. Torsberg, fsv. Thorshargher, -hærghe (jfr harg), nu Torshälla, nsv. Torslunda, Torstuna, Torsåker; se f. ö. Lundgren Språkl. intyg s. 57 f., Rietz s. 730. Hit hör också Torkarby Uppl., fsv. Thorkarlaby, dvs. ’Torkarlarnas by’, jfr Onskarby, Odenkarlarnas by, o. se Älvkarleby. Om Tor i sjö- o. ånamn se förf. Sjön. 1: 632. I ett antal andra ortnamn ingår däremot personn. Tor el. fsv. þōrir (= sv. Tore), t. ex. Torsby; om Tortuna Vstml. se Tyra. Dessutom uppträder gudanamnet i åtskilliga personnamn, t. ex. Tora (se d. o.), Torbjörn (se Torbern), Tord (se d. o.), Tore (se. d. o.), Torgny (se d. o.), Torkel (se d. o.), Torsten, Tyra (se d. o.). Jfr tordön o. torsdag o. om sv. dial. toreskägg, taklök, under detta senare ord. Om andra dial. bildningar med gudan. Tor se Lundgren Språkl. intyg s. 42 f. (med litter.).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.